När man slåss mot monster

Till att börja med vill jag beklaga min långa frånvaro – jag har varit upptagen med min andra forskningsartikel som jag kommer presentera nu måndagen den sjätte (den andra artikeln av de tre som ska utgöra min doktorandtes) och jag har helt enkelt inte hunnit med att skriva något annat. Hursomhelst: Ett citat som jag reflekterat över mycket på senare tid är ”He who fights monsters should see to it that he himself does not become a monster”, ungefärligt översatt ”om man slåss mot monster måste man vara försiktig så att man inte själv blir ett”.

Detta är något vi i den Sverigevänliga rörelsen måste ha i åtanke när vi tar oss an det monstruösa politiska etablissemanget i Sverige och globalt. Så hur undviker vi att själva bli monster?

Här är några av mina idéer:

  • Undvik dubbelmoral. En bra regel innan man kritiserar en meningsmotståndare för något är att fråga sig själv ”skulle jag kritiserat honom för detta om han varit på min sida?”. Om svaret är Nej, så gör det inte. Även om det är någon som förtjänar att kritiseras, så bör du hålla dig till sådant som han eller hon förtjänar att kritiseras för.

    Ta vår käre statsminister Stefan Löfven till exempel. Jag har hundratals anledningar att avsky den mannen, men trots detta skulle jag aldrig klanka ner på honom för att han jobbat som svetsare och saknar akademisk utbildning. Tänk er om en Sverigedemokratisk ledamot eller ledare hade kritiserats för att han hade bakgrund som svetsare – hade ni inte rusat för att försvara honom då? Hävdat att det var bra att ha ledare som visste hur det var att ha ett riktigt knegarjobb? Precis. Trots detta ser jag många Sverigevänner som nedlåtande hänvisar till Löfven som ”Svetsaren” – som att det var det som var problemet med honom!

    På samma sätt ska man inte försvara en meningsfrändes agerande om man inte i samma läge hade varit beredd att försvara en meningsmotståndares. Med andra ord; försvara inte en Sverigedemokrats agerande om du inte under samma omständigheter försvarat en socialdemokrats.

    Om man har en annan standard för motståndarna än den man har för ”lagkamraterna”, så lägger man (medvetet eller ej) grunden för att den Sverigevänliga rörelsen blir en klubb för inbördes beundran, som snart blir lika genomsyrad av hyckleri och dubbelmoral som det existerande etablissemanget.

  • Kom ihåg att koalitioner ofta är obekväma. Det här kräver lite mer förklaring än det första exemplet: Jag tror att de flesta av er som läser här vid något tillfälle varit med om att någon kallat er rasist. Jag tror också att den överväldigande majoriteten av er inte förtjänade det. Men vad är det egentligen som ligger bakom idén att invandringskritiker per automatik är rasister?

    I grund och botten handlar det om att sjuklövern väljer att ignorera att obekväma koalitioner existerar, och invandringskritiker är en sådan: Bland invandringskritiker finns allt ifrån de som är oroliga över invandrings effekt på löner, till de som är oroliga för bostadsbristen, till de som är kritiska till de värderingar som  de nya kulturerna för med sig och så vidare (och de flesta av oss har såklart flera skäl). Men, så finns det såklart onekligen också de som verkligen är rasister/nazister – tragiska människor som inte är emot invandringen av något annat skäl än att de tror att människovärdet hänger på hudfärgen. Dessa människor stöder såklart i mångt och mycket samma politik som oss andra invandringskritiker, men det innebär såklart inte att vi är som dom. Vi råkar bara befinna oss i en obekväm koalition med rasistslöddret.

    När sjuklövern kallar invandringskritiker för rasister så vill de låtsats om som att resten av koalitionen inte existerar; är man på samma sida som rasisterna i en enda fråga, så är man rasist. Att detta är fullkomligt ologiskt behöver jag knappast förklara, men det är lättare att skrika ”rasist” än att faktiskt behöva erkänna att frågan är komplex och att det kan finnas många resonemang som leder till samma slutsats.

    Tyvärr är sjuklövern inte ensamma om det här beteendet. I vissa delar av den Sverigevänliga rörelsen har ”rasist” ersatts av ”globalist”. Tydligast blir detta i debatten om Donald Trump: Jag har hundratals gånger fått höra att jag är ”globalist” för att jag inte gillar Trump. Resonemanget går så här: Globalister ogillar Trump. Du ogillar Trump. Därför är du globalist.

    Om man tänker efter ser man ju att detta är exakt samma resonemang som sjuklövern använder för att stämpla alla invandringskritiker som rasister – ”Rasister är emot invandring. Du är emot invandring. Därför är du rasist”. Och det är precis lika fel.

    För att avgöra om någon är rasist måste du inte bara veta om den personen är emot invandring, utan också varför. Många vägar kan som sagt leda till samma plats. Och samma sak gäller såklart även motstånd mot Trump – argumenterar man emot honom från en globalist/mångkulturalist synvinkel; ja, då är man globalist. Argumenterar man emot honom från en konservativ nationalistisk synvinkel så är man det inte. Den som vägrar se att det finns skäl att vara skeptisk till Trump även om man inte är globalist är precis lika ignorant som en sjuklöverpolitiker som inte kan se att det kan finnas icke-rasistiska skäl att vara skeptisk till invandring.

    Tyvärr har många av Trumps anhängare den attityden att så fort en konservativ politiker eller skribent säger något negativt om Trump, så förvandlas den personen till en globalist som minsann bara låtsats vara konservativ hela tiden. Det spelar ingen roll vad man sagt eller gjort tidigare; deras världsbild tillåter helt enkelt inte att någon kan vara nationalist och samtidigt inte dyrka deras käre ledare, precis som sjuklöverns världsbild inte tillåter att man kan vara emot invandring och ändå inte vara rasist.

    Begreppet ”globalist” används idag för att tysta debatten på samma sätt som ”rasist” användes i samma syfte av etablissemanget. Ännu ett tecken på att många av de som bekämpar monstret tråkigt nog börjar likna monstret.

  • Ha inte sjuklöverns beteende som måttstock. Ni som läst så här långt har säkert redan hunnit tänka ”men så där gör ju dom andra också, och dom är ju mycket värre än vi är!”. Faktum är att det är otroligt vanligt att få höra just ”men dom då” som svar när man påpekar någonting som SD, alternativmedia eller nationalister i allmänhet gör fel. När man lyssnar på vissa invandringskritiker kan man få intrycket av att man får bete sig hursomhelst, så länge sjuklövern är värre.Jag har diskuterat med nationalister som på fullt allvar inte tycker att det är ett problem när sajter som Breitbart och Infowars ertappas med att sprida rena lögner, eftersom ”gammelmedia ljuger ju också”. Än sen då!? Ja, gammelmedia ljuger, eftersom de måste ljuga för att ha något att säga överhuvudtaget.

    Mångkulturalismen som ideologi är baserad på idealism, naivitet och lögner. Vi som har fakta på vår sida har däremot inga ursäkter för att inte vara noggranna med vilka påståenden vi gör och vilka källor vi använder.

Om man börjar använda ett monsters beteende som måttstock för ens eget beteende, så dröjer det verkligen inte länge innan man halkat ner på monstrets nivå, och detta är något vi måste ha i åtanke innan vi gräver ner oss i de politiska skyttegravarna. Vår fiendes vapen får aldrig bli våra.

Denna krönika publicerades ursprungligen den 6 mars 2017.

(bild från Chris Lott via Flickr)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s